Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 231
körde de i grus. Och en nästan omärklig ljusning
bredde sig över marken från en lykta.
— Ohoj!
Det var Bennys röst.
Nu smackades, pisksmälldes och hojtades — det lät
som gräl och förbannelseutrop. Jag blev rädd, men
tordes icke gå fram.
Så kom Benny.
— Allt klart, all right och very well, go ahead,
som amerikanerna säga! ropade Benny upprymd o.ch
började vissla.
På huvudvägen stod en avlång vagn, ej olik våra
svenska smala enspännare, vilka brukas till att forsla
såväl mjöl som mindre aptitliga produkter, alltefter
lägenhet, hos den fattigare bonden, och som avlassas
genom att man lyfter av ena långsidan, vilken består
av ett par sammanfogade bräder.
Grova hästtäcken lågo över det till hälften fyllda
skrovet. På bocken — en vanlig tvärbräda — satt
en gammal gubbe, insvept i en schal, en fäll eller en
matta, och höll i sin lyftade hand en lykta. Två stora
hästar drogo denna kista, och det ångade som ur ett
bykkar från deras svarta och bälgflämtande bogar,
sidor och ljumskar. Men huvudena kastades vrenskande
hit och dit, höllos stramt i luften och skakades otåligt,
så manen riste, och de klippte med öronen,
hov-skrapade och gnäggade.
— Stig upp, sade gubben vresigt, satan skulle ta
er...
— Du får ge honom en blank, om du har, viskade
Benny, men så ska du också få se på åka.
Han räckte bonden sin fickplunta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
