Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 henning berger
— Minns jag något från förut?
— Ja, sade Benny, du har ju hälsat på här
engång förut, påstod onkel Sol.
— A, jag förstår — ja, jag minns villan invändigt,
men du menar väl parken och omgivningarna?
— Jag menar gården. Nu äro vi framme. Jag har
bara passerat förbi, många gånger för resten, den tiden
jag var kusk på turisthotellet vid Langens kurort.
Vet du, vad för uthus här finns?
Jag erinrade mig tydligt det anspråkslösa, vita och
snedrutade staketet samt i ett parkhörn en ljusröd
länga uthus. De voro förmodligen stallar och garage.
— Och grinden?
— Är igenfylld med halmruskor och annat, men
lätt att komma över.
— Gott, då börja vi genast.
Mitt hjärta klappade starkt, när Benny fattade min
hand och försiktigt ledde mig mellan ett par tjocka
trädstammar över ett smalt dike och upp till staketet,
vars trubbspetsar jag kände under händerna. Vi
famlade oss fram till grindbarrikaden.
— Nu skola vi göra hundprovet, viskade Benny.
— Hundprovet?
— Ja, om det finns stenar, men det antar jag vid
en sån här fyllning. Ser du, de fina hundarna äro
dresserade till att endast skälla på obehöriga inom
gården, icke liksom byrackorna på de, som hålla sig på
landsvägen. Om jag nu kastar en sten —
Han avbröt och sökte fumlande på marken.
— Här finns massor av sten och stora till och med.
Himlen tycktes mig lika mörk som förr, men ändå
kunde jag svagt urskilja en vit grindstolpe och Bennys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
