Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Nina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 henning berger
— det var skrubben i hallen, jag längtade efter! Men
jag ville ogärna lämna de två galgfåglarna ensamma
med varandra, och under det att Boy drog upp
vinflaskan, funderade jag på, hur jag skulle kunna skilja
dem åt. Solschinsky hade inpräntat vikten av, att vi
icke båda borde ertappas, utan, om något hände,
skulle Benny vara lös och ledig för att kunna
snabbast möjligt inrapportera mitt öde. Denna befallning
beslöt jag begagna, ty jag visste, att Benny hade en
hemlig, halvt vidskeplig respekt för »Onkel Sol», den
han förgäves sökte maskera under påtaget förakt för
»juden». Jag tror, han innerst höll honom för ett slags
trollkarl.
Jag tog en lång klunk ur madeirabuteljen och
stoppade ett par små biskvier i munnen. Boy fick också
en skvätt och en handfull tilltugg, varpå jag kordialt
lämnade Benny hela buteljen och en ask fantasikäx.
— Benny, sade jag, nu gäller det! Jag skall ensam
våga en kupp. Lyckas den, har du gula blanka nog för
hela nästa år! Men du och Boy måste stå vakt. Du
skall stanna häruppe. Till sällskap får du buteljen.
Boy, som känner terrängen, får bevaka utsidan av
huset. Själv skall jag ned i bottenhallen.
Boy gjorde en åtbörd av förfäran.
— Det går inte, sade han, allt är låst den vägen,
det vet jag.
— Jag måste försöka. Men apropå, var skulle du
söka en bok?
Han stammade:
— Häruppe. Här finns många gömställen, och det
var en liten bok — en notisbok, bara ett par pärmar
med några plån emellan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
