Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Nina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 henning berger
Jag tog även ena knäet till hjälp, och det tunna,
bågformade faneret brast på längden som ett
cigarr-lådslock.
Ett par ytterligare och försiktigare intryckningar
lämnade en spricka, varigenom jag trädde min arm.
Till min glädje fann jag en liten kolv, som öppnade
det förgyllda patentlåset. Den misshandlade dörren
svängde ljudlöst upp på sina gångjärn.
Med lyktan i ena och käppen i den andra handen
steg jag utan tvekan ned till flygelvåningens undre
vestibul. Dörren, som här ledde in till de furstliga
gemaken en trappa upp, var tillsluten — och den
intresserade mig icke. Men Yankas lilla
uppgångs-dörr? Jo, den satt där, nästan osynlig i tapeten och
var olåst.
Nu skulle det gälla. Jag skruvade mig ned. Här
var prånget, men var fanns utgången? Jag kände på
alla håll och kanter efter skjutskivans ringar, men
förgäves. Förtvivlad borrade jag fingrarna in i
hörnens paneler till höger. Nej, omöjligt. Då klarnade
mina begrepp. Det var ju till vänster jag skulle söka
— jag stod i motsatt ställning till den, då jag fördes
upp. Och då jag tryckte på hörnlisten, knäppte det
sakta som av en hane, och väggen gled åt sidan.
— Jag var i det »omonterade badrummet».
Här var varmt som från en osynlig kamin.
Förvirrad torkade jag min svettiga panna, med
ögonen sökande kolven till den stora spegeldörren,
soin förde in till det väggfasta skåpet i salen på
andra sidan. Jag såg endast ramen.
Då jag grep fast i ramen öppnade den sig och
visade en rund knapp som till en ringledning. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
