Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Skelettet i skrubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 henning berger
hörde hur pilen tude och inte kunne petale, men bare
tänkc hur dir den blir! Satans svarte, smutsige hund
och djävel...
Det var nästan omöjligt att lugna Solschinsky med,
att jag skulle stå för alla slags kostnader, och först
när Bastien fått springa ned till chauffören med några
tior, började han tala felfri waldiska. Vi hade genom
köket kommit in i hallen och här stod ännu Nina
frysande och undrande. Benny och Boy höllo sig
i bakgrunden, och jag förvånades över att icke
mu-latten var rädd för den lögn, han gjort sig skyldig till.
Men gubben vände sig genast till mig och förklarade
sin ankomst:
— Jag har varit idiot, sade han, jag har alldeles
vantolkat Dohms anteckningar, det rör sig om något
annat! Då ni gått i natt, tog jag än engång fram
boken och spelade schack med mig själv. Och på
engång gick ett ljus upp för mig. Allt blev klart. Det
fanns endast ett att göra — jag måste ut hit till
villan. Och jag tog — jag tog — för första och
sista gången i mitt liv en bil!
Den ton detta yttrades i var oemotståndlig, och
Nina brast i skratt. Då i detsamma Bastien kom
tillbaka, sade hon:
— Bastien, låt oss alla gå in i kökskammaren, där
är varmt. Stäng alla dörrar efter oss. Se också till att
kaffe blir serverat — det är ju julafton. Och efter
allt att döma har ingen i sällskapet sovit mycket denna
natt... Jag trodde, att jag upphört att förvånas över
vad som händer i denna villa, men jag måste tillstå,
att det visst är för tidigt att sluta häpna, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
