Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Skelettet i skrubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
henning berger
— Nina sprang upp:
-— Vad säger du — av vem? —- du menar inte
av min fosterfar — av vår Fritz —
— Jo, fröken. Jag vet det. En natt, då han icke
kunde sova, gick han fram och tillbaka och läste
oupphörligt denna underliga blandning. Jag låg som
vanligt utanför hans rum. Till sist blev jag rädd — jag
trodde, uppriktigt sagt, att herrn blivit litet vriden av
allt det bråk, som kom för tre år sedan... Jag smög
upp och gläntade på portiären, och då såg jag herr
Fritz i tofflor och med den gamla jägarkavajen över
nattskjortan, än engång läsa besynnerliga meningar
från en bit gult papper, och hela tiden knackade han
sig med pekfingret på pannan. Och när han slutat
sade han till sig själv:
— Nu kan jag det till evig tid och kan skriva
upp det igen ur minnet, när det behövs engång...
Och så förde han papperet till nattljuset och höll
det där, till dess att det var förkolnat.
Bastien tystnade.
— Men det är ju hemligheten! sade Nina bleknande.
Betjänten tillade:
— Jag kan icke orden själv, men när nu den gamle
herrn här läste dem på tyska, så mindes jag dem,
ett för ett, ty det var också på tyska, som salig herr
Fritz talat...
Nina var kalkvit. Hennes ögon lyste sällsamt i det
vackra ansiktet.
— Det var det, han tog med sig i graven, viskade
hon.
— Också av denna anledning minnes jag det
bestämt, sade Bastien. Det var nämligen just den kvällen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
