Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Mot livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 henning berger
världens dagar den där »likören» för länge sen, det
var’ett grant namn — liqueur anka banka, rida ranka,
tjo, nu har jag det: Yanka, var det, och något mera.
Men den här heter?
— Brom! sade jag.
— Duktigt! Och vad är det här?
— Det är gift.
— Dumheter! Nå?
— Valeriana!
— Bravo! Drick nu.
Jag sväljde den saltsura lösningen.
Hon höll upp de två återstående gradglasen. Det
ena tycktes mig tomt, i det andra stod lutat ett litet
pulverkonvolut.
— Vad är det?
— Det är gift.
Hon stampade med foten.
— Svara inte så dumt.
— Det är ett pulver.
— Ja visst. Och vad heter det?
— Sömnpulver.
— Det är inte ett namn.
— Det heter veronal.
— Nej, det heter medinal, och det måste doktorn
komma ihåg i afton.
— Ja, Anni! sade jag.
Och jag upprepade:
— Anni — Anni — Anni...
Hon rodnade lätt och sträckte fram det fjärde glaset.
— Vad är det?
Jag såg nu att på botten lågo ett par runda, vita
gryn, icke större än ett stort knappnålshuvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
