Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Mot livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 291
— Det är ett exotiskt bedövningsmedel, stammade
jag osäkert.
— Var nu förståndig, sade sköterskan och såg mig
bedjande in i ögonen.
Det tändes en varm stråle inom mig. — Bara hon
ville stå så, tänkte jag, och se på mig alltid —
alltid.
— Anni! viskade jag.
Hon log.
— Nå, nu äntligen minns doktorn mitt namn, det
är ett stort framsteg det! Tänk, vad doktor Heinz
skall bli glad.
— Doktor Heinz? Vem är det — vad vill han?
Heter han inte Bienstock eller — eller —
Jag kände en sorts svartsjuka. Denne doktor var
säkert älskad av den vackra flickan, som sade att
hon hette Anni och som jag kände sen länge, sen
något föregående.
— Så, så, så, sade hon lugnande som till ett barn
och lade en sval hand på min panna. Därefter kände
hon pulsslagen.
— Feberfri, det är ju utmärkt, log hon. Men hur
var det nu med pillerna. . . ,
— Det är arsenik, svarade jag.
— Ja, naturligtvis. Nu tar doktorn dem —
— Säg inte doktor, bad jag, jag är ingen doktor.
— à, vad jag är glad, att dok—. förlåt, men det
är landets titelbruk — att herr Claudius talar så bra
i dag. Nu kommer allt att gå så lätt och fort, säga
både professorn och alla doktorerna... Men nu måste
ni bli fet, kom ihåg det! I morgon är vägningsdag;,
och då skall ni ha ökat minst två kilo, annars blir. det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
