Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Mot livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr •
297
nerna under behandlingen, narkosens vanliga
efterverkningar, törst, uppkastningar, et cetera,
sömnlöshetens hallucinationer, vissa idiosynkrasier, en sorts
diatese, även det modernaste av allt: oligodipsi, d. v. s.
att man icke känner törst, det slumrande minnets kamp
för uppvaknande och tusen andra observationer, för
ingående att i denna stund diskutera.
Herr C. tog för övrigt som en vanlig människa del
i livet genom tidningar, samtal med våra .patienter, vår
utmärkta svenska sköterska fröken Skog (i hög
grad intressant var här språkombytet från tyska till
svenska!), diskuterade våra småstaters på gränsen
lilleputspolitik, följde metylförgiftningarna i Berlin,
hörde skämtskandalerna från hoven och teatervärlden,
o. s. v. — o. s. v.
Ibland förekommo tämligen starka fysiska
experiment. Herr C. promenerade en hel del, stödd på en
påk, åkte automobil, insvept i en väldig
getskinns-päls, och tog ivrigt del i det stora nya
vattenledningsbygget på flera tusen rör, stora nya kloakanläggning
på flera tusen rör, som staden och kliniken tillsammans
inrättat. För resten lärde han att någorlunda spela
schack av den berömde Rudolf Borsati, som .också var
här för sina nervers skull, och vars korpmustasch
darrade som en fågelvinge under spelet... 1
Allt omplanterades sedan i ett digert manuskript,
vilket till yttermera visso av författaren fick titeln —
men, vad är det, herr Claudius — mår ni illa —
jag har tröttat —
— Tack, doktor, sade jag, men nu kan jag icke
höra mer! Och jag känner, att jag måste sova...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
