Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Mot livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 299
Jag bläddrar i manuskripten. Vilken blandning av
dröm och verklighet, en rapsodi!
— Tror ni inte, säger jag, att den där skuldkänslan,
jag låtit mitt alter ego erfara, det mystiska »brottet»,
som en annan har gjort, egentligen var utslag av dåligt
samvete ?
— Jo, självmordsplanen...
Jag blir kall. Jag fryser mitt i solen. Den planen,
ja. Misslyckad var den, misslyckad som jag själv.
Plötsligt ler läkaren i sitt bruna skägg. Åderfemman
på hans tinning rör sig då, och ögonen smalna.
— Lustigt var att iakttaga ert möte med
mademoiselle Éclaire, sade han.
— Vem är det?
— Den berömda kvinnliga gamängen på
varieté-tribunen. Liksom Cléo hade sin Leopold och Gaby sin
Manuel, blev Éclaire mest berömd genom
förhållandet till vår prinsregent. Hon låg här en vecka för
hysteri, påförd genom illusionens bristande att bliva
kungligt gift. Sen for hon med en storfurste.
Och för resten, fortsätter Heinz, är det nog så
typiskt för en man i er ställning i vårt tidevarv, att
upptaga, kvarhålla och omsätta intrycken av de
nerv-frossande storstäder, som utgöra hans miljö. Men
dessutom salonger och matsedlar och som motsats det
»djup» ni läser om ... mord, rån, vit slavhandel...
Bankir Schwarzröder skulle blekna, om han visste, att
den hygglige man, med vilken han var dag pratade
en halvtimme i ligghallen, hade gjort honom,
miljonären, till en dubbelfigur av ockrare i Wien och
ghetto-parasit i en fantasistad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
