Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa, outhärdliga pauser. Men därute på ängen
kvittrade jublande en fågel oupphörligt samma
sågande dubbelton, tyity, som kunde han icke
nog förtälja om lyckan i maj.
Kokerskan, den gamla trogna Lisbeth,
stannade, sedan hon burit upp grönsakerna, hos
fastern, tisslande och tasslande med hätska
blickar mot bernerflickan.
Fastern sköt ut läpparna. — Varje djur har
sin lilla förnöjelse, grymtade hon högljutt,
i det hon skelade åt Cathri. Det ser ut, som
om det fanns gäster, som tycka om det.
— Vilket? frågade Conrad hotande.
— Nå, löd svaret, när en uppasserska
spökar ut sig som ett får att spela käglor om,
och bjuder ut sina bara armar, så att man
kan må illa åt det, och spärrar upp ögonen
oförskämt som en jag-vet-inte-vad.
Conrad sökte efter en pepprad
tillrättavisning. Men Cathri hade redan häftigt rest sig
och utslungade med bitande tonfall:
— Dräkten, som jag bär, är en ärbar
folkdräkt. Och av de bara armarna kan på sin
höjd en förstörd, utlevad sälle taga anstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
