- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
56

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På så sätt blevo Conrad och Cathri ånyo
ensamma, denna gången tysta och förlägna,
utan att veta varmed de skulle börja
samtalet gent emot motparten. Men blott för ett
kort ögonblick. Gubben kom nämligen
tillbaka med den tomma vinflaskan, som han
ställde på skänken. Sedan vände han sig
om och betraktade sonen. — Det ser ut som
du i dag vore fastvuxen vid hordet. Det
skulle väl i alla1 fall icke skada dig att hjälpa
till att röja ur danssalen i stället för att i
all evighet sitta som fastspikad vid middagen.

— Röja ur danssalen? Hur skall jag kunna
veta, att det skall dansas i dag, då ingen
gjort sig besvär att meddela mig det.

— Skulle man kanske först gå till nådig h.err
löjtnanten och underdånigt anhålla om
tillstånd? Det är självklart, att det skall
dansas i dag som alla andra år. Eller har du
möjligen något att invända däremot?

— Det skulle jag aldrig töras.

Fadern gick honom in på livet. — Aldrig
töras? Törs du mans, ingen äter upp dig.

Cathri lämnade oförmärkt rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free