- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
57

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Säg det bara, fordrade den gamle
enträget, säg det du, om du har något
förnuftigt att säga.

— Man måste veta, vad man vill ha.
Antingen ett bondvärdshus eller ett hotell.

Nu blev faderns röst högre och starkare:
— Det har hållits på det här sättet hittills,
och jag är icke sinnad att för din skull hålla
det annorlunda. Längre fram, när jag en
gång ligger i graven och om mitt
bondvärdshus då icke längre är nog förnämt för dig,
kan du hålla det, som du behagar. Men tills
vidare är jag’ ännu herre och husbonde.
Härmed ansåg han sig hava avfärdat honom.
Efter en hastig blick på himlen anmärkte
emellertid Conrad: — Vem skulle väl vilja
dansa i detta vackra väder?

— Därför är redan sörjt. Även om vi icke
inbilla oss så mycket, som de näsvisa
ungdomarna, förstå vi dock fortfarande vår affär.
Waggingarna hava redan lovat komma och
till och med skriftligt, så nu vet du det. Och
till yttermera visso båda waggingarna, de
övre och de nedre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free