- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
85

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämma genom sängkammardörren. — Vill du
fullständigt lägga mig i graven? flämtade hon.

— Å nej, genmälte han kallt, i det han
gick vidare, jag vill endast leva litet själv,
eftersom jag nu en gång är här i världen,
fastän det skett utan mitt förvållande. Det
vill säga, förutsatt att man över huvud kan tala
om liv, då man berövas all livslust, får all
glädje förstörd, varje leende, varje fri
rörelse, varje oskyldigt ord stämplat såsom en
förbrytelse.

På vägen till telefonskrubben, där han hade
ridpiskan hängande, hörde han fadern rasa
inne i vardagsrummet. — Jag tar livet
av-honom. Jag slår ihjäl honom som en galen
hund.

— Det skulle giva allmänna åklagaren
sysselsättning, ropade Conrad.

Ehuru han visste, att fadern icke kunde
höra orden, beredde det honom dock en till-,
fredsställelse att få ropa det högt.

Just då han med ridpiskan i handen med
klirrande sporrar kom ut på planen fram
till Lissi, som hållen av kusken stod färdig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free