- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
111

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häst i stallet och en uniform i skåpet, så är det
väl därför icke nödvändigt att anslå en sådan
högfärdig ton mot folk, som gällde det ett
oskäligt djur. Och så åter igen efter en stund:

— Herr löjtnanten kommenderar icke alltid så
högt. Hemma på »Påfågeln», inför far, talar
han med en mild fiolstämma, förutsatt att
han alls vågar yttra sig.

En helvetisk vissling i fingrarna slog alarm.

— Överwaggingarna! ljöd det som ett härskri.

— Var då? dånade det ur dussintals
ru-siga strupar.

— Kom an bara! tjöto andra och som en
flock hjortar bröt den fulltaliga bondehopen
genom staketet för att få syn på fienden.
Allt, som stod i vägen, trampades hänsynslöst
till marken, bord med servis, stolar med de
på dem sittande supkamraterna, likgiltigt vem
eller vad.

Så länge Conrad blott erböll tillfälliga
knuffar, höll han sig lugn. På sin höjd kastade
han till självförsvar de närmaste, då de
trampade honom på tårna, kort ocli gott över ända,
vilket dessa heller icke på något sätt visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free