- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
116

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0, var icke ond på mig! Jag ber tusen gånger
om förlåtelse. Men varför skulle ni också
just välja en söndag? Det finns ju, Gud
bevars, tillräckligt många dagar i veckan, då
vi kunnat sitta tillsammans i timtals, utan
att bliva störda. — Hur skall jag nu bära
mig åt, för att ni icke längre skall vara gramse
på mig?

— Vad är jag skyldig? frågade han kallt
och ville resa sig.

Då kastade hon sig med ett högt
jämmerrop mot honom och tryckte honom tillbaka
på stolen. — Nej, nej, nej, klagade hon
ynkligt, i det hon förtvivlad omfamnade honom,
nej, ni får icke redan gå er väg. Nu,
då vi äntligen äro ensamma, nu, då jag har
er här för första gången i mitt liv.

Det låg så mycken verklig hjärtesorg i
hennes stämma, i hennes blickar, i hennes min,
att han veknade. Dessutom, hem kom han
i alla fall tillräckligt tidigt för det ljuva, som
där väntade honom.

Han slog sig således åter till ro.

Då lyste två små tacksamhetens stjärnor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free