- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
124

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Benedikt, kusken från Påfågeln, kikade över
staketet och hostade lätt.

— Vad är det nu igen? frågade Conrad
förargad.

Benedikt hostade. — Jag skulle fråga er,
mumlade, han — om ni inte kanske ändå ville
vara så god och avstå Lissi åt herr
regeringsrådet, undantagsvis för i dag, såsom en
väntjänst. Han har redan tre gånger frågat efter
henne i telefon. Man hade så att säga
egentligen lovat honom det, om det kanske också
var med orätt.

— När man talar till mig i passande ton,
när man frågar mig och när man vackert ber
mig därom, så är det en annan sak, förklarade
Conrad. Vem har skickat er?

— Er syster, jungfru Reber.

— Så tag hästen, den står i stallet. Men
han skall åka varligt, herr regeringsrådet, så
att icke Lissi kommer i svettning.

— Jag kör själv.

— Det är bra.

Benedikt rörde sig icke. — Och så låter er
syster hälsa er ännu en sak, anmälde han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free