- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
129

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig mer till mig. Det har varit första och
sista gången.

— Ingen kan veta på förhand, om något har
varit för sista gången.

— Jo då, det kan man veta på förhand.
Jag vet, att det varit första och sista gången.
Eljest hade ni icke kommit till mig av rent
misstag, av idel trots och motsägelselusta,
därför att det händelsevis varit ett gräl
därhemma. Det vet jag nu, sedan jag hört det.

Så blev hon plötsligt åter vek. — Tag icke
illa upp, bad hon bevekande, att det gör
mig ont, när ni lämnar mig! Jag tackar er
ju i alla fall. — Men ni stannar ju ännu en
liten, liten stund?

Conrad stannade, men blott med kroppen.
Hon hade rätt. Det var något, som! drog
honom hem. Något komplicerat, som icke
lämnade honom någon ro. Nyfikenheten om; vad
som hände där hemma, det rörliga livet på
terrassen framför hans ögon, behovet att vara
med och hjälpa till, lusten att åter sällskapa
med Cathri. Det och mycket liknande, som
icke fullt framträdde för hans medvetande,
8. — Spitteler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free