- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
132

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och vid gott humör. Och flitig och’ verksam I
Ja, gubben har mycket att tacka henne för.

— Levnadsglad? Vem? Påfågelsfrun
Re-ber? Levnadsglad? Vad har då hänt?

— Ack, hon blev tungsint efter sonens
födelse; Conrad, tror jag han heter. Först
vårdades hon på en anstalt, sedermera, då hon
blev något bättre, släpade man henne några
år omkring på badorter. Nu bor hon, så
vitt jag vet, sedan år och dag hemma i huset.
Men svårmodet är allt jämt detsamma,
suckar gör hon hela dagen, oroar sig för minsta
småsak, gör livet till en plåga för sig själv
och omgivningen samt talar ständigt och
jämt endast om döden. Gode himmel, om
någon skulle sagt det för en trettio år sen! Så
kan människan förändras! En lycka är det, att
gubben har sådant tålamod med henne, så
stor tyrann han annars kan vara. Det är
rent av rörande, hur milt han behandlar
henne, gammal och sjuk som han själv är.

Conrad bleknade, försjunken i djupa
tankar, i det att han lutade sig fram för att
icke förlora ett ord. Detta uppväckte Jucundes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free