- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
135

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pen. Då tänkte han på det löfte, som han
givit brandmanskapet, och blixtsnabbt stötte
han henne med båda armarna ifrån sig, ty
han visste intet annat sätt att värja sig.

I en handvändning ändrade hon hållning,
reste sig lugnt, tog på sig en oskyldig min,
som om ingenting passerat, och med ett
förbluffande språng över all oreda, hon ställt
till, förkunnade hon med affärsmässig kyla:

— En franc och fyrtio rappen.

Han jämnade ut det genom en lämplig
drickspenning, för vilket hon beställsamt
tackade. Därpå gingo de tillsammans
därifrån tämligen fort, ty han kände sig
beklämd och trängtade efter befrielse. Säkert
är, att hade han kunnat ana, vad som väntat
honom från Jucunde, hade han aldrig satt
sin fot på stationen. Framkomna till huset
överföll hon honom ånyo, obekymrad om de
närvarande. — Kom en afton, när det är
mörkt, mellan tio och elva, efter sista tåget.
I morgon till exempel.

Men åter skakade han nekande på huvudet.

Nu uppgav hon på allvar alla förhoppningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free