- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
137

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och henne, som med förtvivlans ansträngning
ville behålla den. Då han slutligen genom ett
oväntat ryck hade gjort sig fri, svängde hon
förolämpad om och försvami i farstun. Hon
visade sig icke heller mera, fastän han för att
göra henne ett nöje ännu stod kvar ett
ögonblick utanför krogen.

Så avlägsnade han sig överraskad och rörd.
Det var något i olag hos honom. På ett sätt
var han ju glad att lyckligt hava undflytt
dessa vällustigt pinsamma frestelser, men å
andra sidan gjorde det honom dock ont att
så utan avskedshälsning hava gått ifrån den
underliga varelsen med det trogna hjärtat
under de sluga glädjeflicksknepen, flyende,
nära nog i strid. Hon fick vara vad som
helst, hon hade dock hållit honom kär på
sitt sätt. Och den friska, rena våren
omkring honom förekom honom nu, hur skall
jag uttrycka mig, nykter, i viss mån
hjärtlös, så att han nästan höll på att ångra sin
seger.

I själva verket tvekade han, då han
kommit till järnvägen, i det han tittade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free