- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
142

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Josephine sköter från och med nu serveringen
på ängen.

De båda andra sågo upp förvånade.

— Varför? frågade de nästan samtidigt,
som två vagnshästar, av vilka den ene på sin
höjd är en halv tum före den andre.

Helene ryckte på axlarna. — Så har det
befallts mig, mera vet jag ej. Men hennes
svärmiska ögon skimrade skadeglatt.

Då sågo Cathri och Conrad förstående på
varandra med en uttrycksfull dubbelblick,
som sade: — Jag förstår, och’ du? Jag
likaledes. Det skall i alla fall icke lyckas henne
att skilja oss två, eller hur? Tvärt om, nu
hålla vi blott så mycket fastare ihop.
Sålunda enade skilsmässobefallningen dem
starkare, än om de en lång vinter dansat med
varandra på alla kantonens fester. Sedan
begav sig Cathri nöjd och belåten till
danssalen.

Helene dröjde emellertid, som om hon
efteråt kommit att tänka på något. — Var
det kanske er fästmö, herr Reber, hycklade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free