- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
155

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då ropade Anna med skarp röst bakom
sig: — Cathri, min bror gör otåligt anspråk
på er.

Cathri inställde sig med återseendets’ glada
min på sitt anlete. I hälarna på henne, men
med olika takt och steg, följde systern.

Med bortvänd blick trängde denna sig
förargad fram till sin bror.

— Man går inte till krogen, tillrättavisade
hon strängt, man sitter icke bredvid Jucunde.

Conrad brusade upp. — Du, genmälte han,
det vore bättre, om du skötte dig själv än
uppträdde som min Pestalozzi. Den blå
doktorn slukar ju dig med ögonen, så att till
och med en blind måste märka det. Så länge
ni icke äro öppet förlovade, skulle ni ha så
mycket takt, att ni uppförde er på ett mindre
i ögonen fallande sätt. Tag icke illa upp.

Anna svalde och teg.

— Bah, framkastade Cathri vårdslöst, för
en ung ogift karl är allt tillåtet.

Anna vände sig om, som stucken av en
geting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free