Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle, förlägen genom de varma
lovorden över den förkastade sonen, fnyste
och brummade, men släpade sig i alla fall
tvekande dit.
— Varför blänger ni då på varandra som
två taxar om ett ben? Upp med er! befallde
översten. Framåt! Ställ er båda1 bredvid
varandra.
Det hjälpte ej. De måste fredligt! stå
bredvid varandra, betvingande sin avsky och
slätande ut sina pannor. Det var knappt att
de undgingo att röra vid’ varandra. Men
blicken riktade de åt skilda håll.
Översten jämförde de två, road och
gillande. — Nå, vad säger ni, barn? vände
han sig till kamraterna. Tänk om vi hade bara
sådant manskap! För tusan, det vore en
trupp! Hm! Vad tror ni? Då finge folk nog
lära sig, att de gamla Edsförbundarna kunde
kasta både ryttare och häst över ända!
Därefter vände han sig särskilt’ till gubben.
— Ja, ja, min bäste, de sönerna, de
sönerna, de sönerna! De äro vår framtid, våra
dödgrävare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
