- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
189

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brett, liksom ett brev synålar, så att, när
besinningen återkom, var och en befann sig
på ett annat ställe, än han tänkt sig. Man
slog sig tillsammans och orienterade sig, man
upptäckte nya grannar. Sedan följde en
rensning; den finkänsligare delen av gästerna,
varibland flertalet stadsbor och nästan alla
fruntimmer, drogo sina färde till fredligare
vistelseorter, de övriga, som hölloi ut, visade
alltjämt ett godmodigt intresse, som om de
tillhörde familjen på »Påfågeln».

Endast de, som befunno sig nere på ängen,
hade icke sviktat. Men nu ilade Conrad fram
med vidöppna armar. Anna hade nämligen
av självbevarelsedriften låtit överrumpla sig
och huvudlöst övergivit sin far samt kom
nu nedhoppande från muren på ett bord, på
vilket hon kvick som en ekorre, hållande åt
sig kläderna, smög sig fram ända, till kanten,
för övrigt, tack vare sina små fötter och
skarpa ögon, utan att slå omkull något av
servisen. Efter att vid motsatta kanten hava
uppfångats av broderns armar, såg hon sig
omkring och skrattade nervöst. Ovanifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free