- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
207

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

söt humor. Måste även. vf bikta oss? Conrad
skrattade, varefter de raskt avtågade med
sina instrument, livliga som tomtegubbar.

— Följ mig! uppmanade Leutolf. Klå dem
i dalen! Och jublande rusade den segrande
skaran ut i det fria.

*



Conrad stannade emellertid kvar för att,
såsom han inbillade sig, undersöka
förödelsen, men i verkligheten emedan han ännu icke
kunde förmå sig att lämna det erövrade
slagfältet. Här hade han äntligen härskat, för
första gången i sitt liv utövat
husbondemakten. Nu var tyvärr hans välde slut. Skada.
Så tidigt! Innan det ens riktigt börjat.

Noga räknat var han ännu icke belåten,
det avgörande slaget saknades, striden hade
runnit ut i freden liksom Rhen, i sanden.
Visserligen hade hans syster i själ och hjärta
menat väl, och förnuftigare var det i varje
fall; ja alldeles säkert. Och riktigare också.
Om ej, så skulle han kanske nu vara fläckad
av ett brott och hans inre sönderslitas av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free