- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
222

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika bra som kungen och drottningen i ett
sagoslott, invändigt och utvändigt. Säg henne
det.

Snart klingade bägarna och banketten var
i full gång. Glas stöttes mot varandra, le ven
utbringades, skämtsamma infall utbyttes och
för att ytterligare framhålla den ärorika
segern skildrades enskilda tilldragelser i
danssalen, vilka sedda i festjublets belysning
allesammans verkade komiska. — Conrad gick
tyst från den ene till den andre, läppjade på
månget glas, klappade mången skuldra, räckte
än en gång handen åt var och en av sina
waldishofare, utom åt Leutolf och
fanjunkaren, som detta förutan hörde samman med
honom som hans egen kropp. — Hör hit,
musikanter, sätt er hos oss! Den, som i
dag icke håller med mig, förolämpar mig.

— De skola väl ändå spela något för oss,
menade Josephine dristigt. Hennes infall vann
allmänt bifall, varefter musikanterna
omständligt plockade fram sina klanglådor, vid vilkas
blotta åsyn feststämningen steg en oktav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free