- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
224

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



honom endast och allenast. Som en raket
sköt denna tanke från hjärtat upp i hans
huvud. Först störtade han ett glas vin i
sin strupe och därpå styrde han sina steg
rakt över till henne.

Allehanda tilltalsord ljödo inbjudande mot
honom under vägen, men han lät icke
uppehålla sig.

Men portieren hängde sig påträngande fast
vid honom, inställsam, med mössan mellan
fingrarna. — Herr Påfågelvärd, viskade han,
de samlas åter, nere vid vinberget.

— Vilka?

— Waggingarna.

Conrad ryckte föraktligt på axlarna och
gick vidare. Men portieren var efterhängsen.

— Herr löjtnant, de ha slutit fred och slagit
sig tillhopa, överwaggingarna och
nederwag-gingarna. De vilja överrumpla er.

— Det är ännu dager, och osynliga äro de
väl knappast.

— Tag icke illa upp, herr husbonde; de
samla ihop stenar i vinberget, de hava
svurit att hämnas på er, på er alldeles särskilt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free