- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
225

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag törs icke upprepa allt, vad de hotat er
med.

— Ja, komme det blott an på den onda
viljan, så hade de för länge sedan skaffat
mig ur världen. Men när det gäller mig,
så har jag också ett ord med i laget. Nog
om den saken.

— Jag kommer väl nu att förlora min
plats här på Påfågeln, sedan ni blivit
husbonde? Eller vill ni kanske göra ett försök
med mig på en vecka? Jag skall göra mitt
allra bästa.

— Därom är det tids nog att tala i morgon,
svarade Conrad och gav honom medelst en
vink tecken att gå.

Cathri satt kvar som en bildstod, under
det han beslutsamt ilade henne till mötes.

— Nå, än en gång, Cathri, skämtade han,
vad har det blivit av djävulen, som i dag på
morgonen satt på taket? Han har
troligtvis genom åskledaren farit till helvetet, dit
han ju också hör. Mandom och mod, ser ni,
äro alltid de bästa läkemedlen mot
djävulen. Och för att för alltid hindra honom

15. — Spittelcr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free