- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
243

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under en god stund ville det icke lyckas
honom att upptäcka upphovsmannen,
huvudsakligen därför att hans ögon bländades av
aftonsolens sken. Man skulle nästan kunnat
tro, att det ännu var dag och likväl var
solen i nedgående. Dalsluttningen hade
redan förmörkats, grupper av föremål smälte
tillsammans till ett helt, som avtecknade sig
med en enda skarp hegränsningslinje;
omkring taken fladdrade en för tidigt väckt
flädermus.

Äntligen fick han dock syn på honom, men
icke nedanför sig utan på sidan, bakom
körs-bärsträdsallén, under valnötsträden, vid
snickar Hans Jörgens lada. Om man ville få
honom fast, var enda möjligheten att taga
honom bakifrån från åkern för att avskära
återtåget. Men lönade det sig över huvud taget?
Ja, det gjorde det nog, det lönar sig alltid
att straffa en missdådare; men han var, rent
ut sagt, en smula uttröttad och hans själ drog
honom i en annan riktning till ett krig, som
närmare berörde honom, och varuti han
hotades av värre ofärd än materiella skador.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free