- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
261

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade absolut icke den minsta anledning.
Han måtte under slagsmålet hava träffats
av ett hugg, såsom man berättar.

Doktorn, brandlöjtnanten jämte andra, som
av vänskap eller medkänsla manades därtill
eller som av en slump befunno sig i
närheten, lyfte upp Påfågelvärdinnan och förde
halvt skjutande, halvt bärande henne mot
ingången till huset förbi sonens lik, vilket
de omsorgsfullt dolde med sina kroppar.
Fadem stapplade gråtande efter, Anna gick
vid sidan, vakande över båda. Det såg ut
som ett likfölje.

— Jag måste taga avsked av honom, jag
måste bedja honom om förlåtelse, jämrade
sig Påfågel värdinnan.

— Ja, nu har hon anledning till jämmer
och snyftningar, ropade Cathri ofrivilligt,
driven av sin sanningskärlek.

Men nu slet sig Anna lös och störtade emot
henne.

— Människa utan känsla, kvinna utan
hjärta! skrek hon henne i ansiktet. Egoist!
Hårdare än sten och järn! Ni, ni och ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free