- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
269

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lan fyra ögon. Oclv när en gång tvenne ord
växlats mellan två rättskaffens människor,
så gälla de, även utan ringar ock vittnen
eller präst ock borgmästare. Mig kar kan
givit sitt löfte, det betyder ärligt talat, att kan
tillkör mig, mig allena, i all evigket, död
eller levande ocli ingen annan, om kon
också aldrig så mycket gör sig en löjlig
avgud av honom! Att kan mot slutet icke
kände igen mig, bevisar ingenting, absolut
ingenting, icke det minsta, ty det är ju lätt att
förstå, att den, som kämpar med döden, har
nog att göra, kan kan icke sysselsätta sin
själ med den yttre världen.

Så kom ett nytt anfall av sorg, som kom
henne att stöna högt, men i det dova ljudet
blandade vreden sina gälla toner. Plötsligt
stannade hon och vände sig om med
ansiktet upp emot »Påfågeln».

—- För övrigt, är hon förlovad kanske?
Hon slöt hårt läpparna och undertryckte ett
elakt ord både två ock tre gånger. Slutligen
kunde hon dock icke tiga längre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free