Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reinhold Norstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
REINHOLD NORSTEDT
jag att åtminstone ett fel insmugit sig i texten:
gatan, skuggad av träd, som nu, efter vad jag såg i
tidningarna, skonats av myndigheterna på den gamle
trädmålarens förbön, heter ej Coëttogon utan Coëtlogon
efter en amiral på Ludvig XIV:s tid.
Från 1881 till sin död 1911 bodde Norstedt i
Stockholm, Tunnelgatan 25, och det var i den
hemtrevliga ateljén med några vackra gamla möbler och
några goda holländska 1600-talstavlor, som nästan
allt vad han gjort tillkom.
Reinhold Norstedts konst liknar sin upphovsman,
allt det vilda och lidelsefulla saknas. Han tyckte ej
om det icke-fardiga och var lika rädd för det råa
som för det sliskiga. Små till formatet, konstnärligt
och avrundat komponerade, målade med innerlig
manlig känsla, ofta med brio, trots den omsorgsfulla och
långsamma utformningen, voro hans tavlor.
Hemtraktens sörmländska egendomar och slott med parker,
alléer och hagar, dessa skogens parker, ibland i
månens sken, och allt genomandat av en lätt sensuell
melankoli, målar han. Något av svensk
herrgårdskultur, svensk, om också, som nästan all odling, som
slottsfasadens kolonnformer, som lusthusets tempelstil,
som de stora skära La France-rosorna i trädgården,
med rötter i främmande land, så äro de tavlor han
målade, och likadana voro de romanser jag hörde
honom sjunga på släktbjudningarna. Blott en gång,
i sin sista tavla, gör han ett undantag. Här låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
