Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. B. A. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
G. B. A. HOLM 52
»Vill ni betala skogen, om den brinner?» och tillade
med sträng röst: »Kan ni det, si tag hit pengarna»,
varvid ban till den stackars karlens förfäran gjorde
ett hastigt grepp mot hans plånbok. »Nå, låt gå»,
sade han dock strax vänligt, sedan fantasien om den
eventuella skogsbranden förflyktigats. »Ni kan gärna
få vara där, men», tillade han med resignerad
förtvivlan till mig, »alla människor hunsa med mig och
tro mig vara ett mähä.»
Något alldeles särskilt komiskt var det att se
honom på Oscarsdagen gripa det första numret av
Post-och Inrikes Tidningar, då, såsom Knut Stangenberg
säger i sin berömda vers,
> Pos (gumman slagit sitt stora slag,
den gudasända, sitt stora, sitt enda».
Hans anlete genomlopp då hela uttrycksserien,
allvar och löje, den grönaste avundsjuka och den
fryntligaste belåtenhet. Och han förklarade, att allt
vad ordnar hette faktiskt var honom fullkomligt
likgiltigt, ja, att han gärna ville skänka bort sina egna,
om han bara finge.
»Hövdingen» var bland hans bekanta och närmare
underordnade det namn man använde om honom,
och det med allra största skäl. »Det är ord och
avsked med hövdingen», sade man, och ofta hörde man
personer yttra: »Han må vara ilsken som ett bi men
drar sig aldrig själv för ansvar.» Men ganska
ängsligt var det att begära audiens. »Du får ta dig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
