Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 73
Visserligen begrep han ej, eller stöttes han som nyss
sades av bondhumor, men sällan har jag hört någon
skratta mera hjärtligt åt en rolig historia. När han
hörde en lyckad dylik, liknade han det porträtt Eva
Bonnier gjort av honom. Kvickheten, särskilt då den
var galliskt formad, njöt han av, men hans
konversation, omväxlande, aldrig krystad, aldrig viktigt
överlägsen, övergående ej sällan i ett melankoliskt
klagande och lätt tankspritt »ja, ja, kära du», sökte ej
efter lustigheter. När han blev ond, vilket sällan
hände men som roade mig ofantligt då det skedde,
fick rösten en manlig och djup klang, och skarpa
kvickheter haglade mot antagonisten. Han hörde
ingalunda till den milde Melanchtons sort, som lät
udda vara jämnt för den kära fridens skull, utan han
kastade sig med mod och lågande offensivlust i den
polemik, som han ansåg nödvändig.
Efter det han hade brutit en eller ett par lansar
med sin vän professor Schück till Gustav Iü:s ära,
njöt han, berättade han för mig, mycket av
försoningen och den middag, där detta skedde. Schück
tog emot honom på restaurangen med utbredda armar
och orden: »Adorable ennemi.» Denna äkta
rokokohälsning ökade om möjligt hans beundran för den
lärde vännen och tillfallige motståndaren.
Professor C. R. Nyblom hade bland sina många
förtjänster även den vackra egenskapen att med
vehe-mens erkänna sig ha haft orätt, då han ansåg sig
10—192884. Laurin, Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
