Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alf Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALF WALLANDER 8 5
fordrades det den smidighet och den sega ihärdighet,
som vi hoppas våra diplomater besitta. Wallander
var emellertid en sökande och prövande ande,
hantverksskickligheten hade han i blodet, och fliten för
att lära sig det tekniska saknades ej, och snart lade
man på utställningar, först på den 1897 i Stockholm,
märke till att Rörstrand, vars utmärkta porslinsmassa
välvilliga kritici nödsakades att uteslutande dröja vid,
också böljat vackert forma massan. Till en böljan
utfördes dessa porslinsföremål mera naturalistiskt, men
så småningom mognade de dekorativa synpunkterna.
Nymfer, fauner, vindruvor, delfiner och sjöjungfrur,
allt frodigt och livssvällande, slöto sig mer eller
mindre intimt — bättre j u intimare — till kärlens
grundformer, och Alf Wallander står som den fantasirikaste
av keramikens förnyare i Sverige.
Som möbelritare höll han sig helst till klara, ej
tillkrånglade former och hade särskild förkärlek för
ljusbetsad björk, som ger en sådan känsla av
svenskhet och förfining åt de däri arbetade föremålen. Hans
äkta konstnärsande visade sig även däri, att han
aldrig slog sig till ro utan alltid ville utveckla och
fullkomna sig. Högst nådde han måhända i sina
vävda tapeter, där han strävade efter att nå den textila
ytkaraktär, som var utmärkande för 1400-talets
mästerverk. Hur vacker än hans »Jungfru Maria» och
särskilt hans sista väggbonad »Sankt Göran och draken»
är, tror jag dock, att hans konstnärslynne bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
