Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 GUSTAF STRIDSBERG
på Stora sällskapet, i Kungl, biblioteket, på sin
redaktionslokal, och på alla ställena hanterar han med
task-spelarartad färdighet digra luntor samt fyller smala
gula pappersremsor med sin rediga, som av en
arkitekt ritade skrift. Det är en mäktig insats i svenskt
kulturliv han gjort under de nära tjugu år han verkat
i Svenska Dagbladet
Vad han här och i Svensk tidskrift uträttat som
svensk kulturkraft är mycket Han har sina
svagheter, främst en viss brist på pregnans i sin stil, hur
mustig och alltid fylld av värdefulla uppgifter den
än må vara. Hans skriftliga framställning saknar
tyvärr allför ofta epigrammatisk udd, ja man har till
och med ibland svårt att säga, till vilken ståndpunkt
författaren har önskat föra läsaren.
På en åtminstone i fråga om roligheter lysande
vänfest, som i april 1914 anordnades för att hylla
och skämta med Gustaf Stridsberg vid den tid, då
de politiska vågorna gingo särskilt högt under
månaderna mellan bondetåget och världskrigets utbrott,
utgavs ett ganska skämtladdat tidningsnummer, kallat
»Strittsropet». I denna parodiska publikation skrev
Ruben G:son Berg med anslutning till Karlfeldtska
rytmer dikten »Skrivkarlen» som text till en gammal
dalamålning, där Stridsberg förekom till häst,
beväpnad med en väldig spruta, en anspelning på Dagens
Nyheters uttryck om honom, »Citatsprutan»:
14—192884. Laurin, Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
