Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 GUSTAF STRIDSBERG
ha blivit ursinnigare och ursinnigare åt den lyckade
effekten av sina egna roligheter.
Gustaf Stridsberg är en nattuggla. Under mörka
vinternätter och ljusa sommarmorgnar har jag med
honom vandrat ibland till Långholmen utmed södra
Mälarstrand eller till Sabbatsberg och tillbaka* Ibland
till Observatorium, i vars närhet han bor, ibland till
utsikten på Fjällgatan på Söder. Han kan aldrig se
sig fullsynt på sin kära stad, så som den dyker upp
ur diset kring Strömmen. Gata upp och gata ned men
mest i gamla staden har jag vandrat med honom och
talat om både ett och annat. Om Bellman, som han
citerar nästan lika gärna som Axel Oxenstierna. Se
vi Storkyrkotornet genom Storkyrkobrinken, heter det:
»Niclas’ torn som röda gullet blänker i den mörka natt»,
efter eldsvådan i Kolmätargränd. Gå vi under ett av dessa
filosofiska nattambulatoriska samtal förbi källaren
Fredens skylt på österlånggatan, läser han upp ur »Utkast till
ett manuallexikon över namnkunnige krögare i
Stockholm» och påpekar krögaren Ahlquitter, som, anklagad
för grumligt öl, utgav en skrift »Oförgripelig
minnestavla av jordbävningen 1755» — i Lissabon — »som
orsak till den nordiska öltunnans begrumlande», varpå
ban går över till ett berörande av stämningsvärdet i
tidningen Fäderneslandets forna illustrationstryck med
många kloka hypoteser angående tidningens
sammanhang med österrikiska tryckalster.
Det förargade mig, att Stridsberg ej hade sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
