Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aguéli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tyckte att livet var underligt, och det tycker
jag också han hade skäl till.
Aguéli var, såsom t. ex. Albrecht Dürer, en
teoretiserande konstnär, men han fick i olikhet med Dürer
icke mycket färdigt, och det finnes många historier
om huru hans vänner efter åratal funno mästerverken
i samma ofullbordade skick, som då de första gången
sågo dem, och det fast det var meningen, att de
skulle bli något mera fullbordade. För resten var
det också i en annan sak han skilde sig från
Dürer. Han avskydde germanskt väsende. Ja, han
fnös av förargelse, bara han vädrade något
germanskt, och detta föranledde honom att fnysa ganska
ofta. Han älskade framtiden och trodde att
Rose-Croix och Sar Peladan skulle bli tidens fullbordare.
Nu skulle man nästan kunna tala om exsaren, om ej
vitsandet vore en litterär oanständighet. Aguéli siade
tidigare än andra svenskar om Cézanne, van Gogh och
Gauguin, och de äro nu (1919) moderna.
Det fanns hos den egendomlige mannen en fond
av ridderlighet. Han bävade ej för stora svårigheter
och faror. Han var modig, och det är en bra härlig
egenskap. Med sitt skott mot toreadoren — så troddes
åtminstone i Frankrike — hindrade han i alla fall att
det vanhedrande, som ligger i njutandet av andras
plågor, i denna form fick skada franskt väsende. I
Frankrike hade ju tjurfäktningarna ej ens traditionens
ursäkt som i Spanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
