Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON
167
nästa tåg. Han, som ibland på fem minuter kunde
«
bli gripen av varm sympati för en fullständigt
främmande, ban som hållit hundratals skåltal och berättat
om sig själv på teckningar, i tidningar och i böcker,
han kunde i ett tag bli sluten och nästan förskräckt
för den förtrolighet han själv framkallat På vägen
mellan Operan och Arvfurstens palats kunde han tio
gånger bli hejdad, och ingen har varit du med så
många, som han ej visste vad de hette eller ens var
han råkat dem. »God dag, Carl Larsson.» »Nej, det
var roligt. Nå, det står bra till hemma.» Svar: »Ja
då.» Larsson: »Nå, det var bussigt.» Och sedan till
mig, sedan vederbörande lyckligt avtågat: »Hör du,
var den där hyggliga människan från Göteborg?»
En uppgift, som mycket satte hans fantasi i
rörelse, var takmålningen i Dramatiska teaterns foajé.
Här kom det in mycket av den fantastik, varmed han
sysslade i sina första arbeten — de glada syndernas
skald, som sjunger en sång till den sjunkande solen och
Amor och Mercurius —, som aldrig lämnade honom helt
och som i det allra sista kom fram i hans
funderingar på att fylla bakgrunden till skaldeporträttet av
Karlfeldt, liksom han på Oscar Levertins profilbild
efteråt målade på drömsyner med symbolisk
undermening.
På plafondmålningen ser man hur liksom en raket
ur skaldens huvud framspringer dramat i kvinnoform,
åtföljt av kritiken med bart huggande svärd. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
