Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1J2 CARL LARSSON
Carl Larsson var en av de många svenrica fattiga
pojkar, som kommit sig upp, och det grundligt. Han
var av hjärtat erkännsam för allt det goda, som
kommit honom till del, och glömde aldrig sitt ursprung.
Om Pontus Furstenberg talade han med stor
tacksamhet och kallade sin ena gosse Pontus efter honom.
Larssons barndom hade varit hård, trots hans goda,
av honom innerligt älskade och beundrade moder.
»Missunna mig ej, att jag sitter i solen», skrev han
en gång. »Jag satt så länge i skuggan, och snart är
det natt» Han var stolt över att han, trots alla
ekonomiska svårigheter, hade kunnat hjälpa sig själv, då
han var yngling. Men han har ofta i ord och skrift
uttryckt en livlig önskan, att obemedlade pojkar skulle
hjälpas mer än som sker, och framhöll ofta, att
enskilda och samhället borde göra allt för att hjälpa
fram fattiga ungdomar, som det var något med. Både
roligt och vackert var det att höra honom tala med
underhavande eller underklass i allmänhet Vänligt
och förtroligt men utan något nedlåtande och utan
någon sentimentalitet språkade han, och alltid med
en biton av vördnad för deras arbete, det må nu ha
varit en bonddräng eller en restaurangvaktmästare.
Och jag minns hans vänliga och frimodiga ton, då
han sade: »Får man köpa någon mat här», när han
tog matsedeln på Operakällaren. På Sundborn hade
han reda på stora och små och var full av hjärtligt
och förtroligt deltagande, som yttrade sig i kraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
