Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LAURA.
Af den där galningen? Aldrig i evighet. Af den
där, som man inte kan få att arbeta, om man bjöd
till aldrig så mycket? En gång, då hon skulle hjelpa
mig att skölja kläder, började hon plötsligt att dansa
vid vaken. Gud vet hvad som for i henne, men det
var omöjligt att låta bli att skratta åt den slamsan.
Tänk er bara, klädningen var ända från medjan så
full af is att den stod alldeles styf ut rundt omkring
henne, och så flög och snurrade den där längs
glanskisen som en hvirfvelvind. Och af en sådan en skulle
det bli folk? — Jo pytt också.
LISA.
Säg inte det, du. Matmodern på Riistavesi
berömde Hopptossan upp i himmelens höjd härom sistens.
Hon lär ha varit hos dem hela sommarn och arbetat
som en häst.
JOHANNA.
Ser man på det.
LISA.
Men drifvit hade de ändå med henne, stackars
flicka, isynnerhet de unga vildhjernorna. Man vet väl,
hurudana de ä’. Kan de någonsin låta bli att vara
otäcka?
KATRI.
Men om hon gaf dem anledning till det?
LISA.
Visst inte. Hon hade bara varit så sparsam, att
hon inte hade nänts äta ordentligt, för hon ämnar
gifta sig nu i höst, ser ni. Hon hade sagt att hon
har en fästman här i sta’n.
KATRI.
Det är troligtvis någon som har drifvit gyckel
med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
