Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
YRJÖ.
Mycket illa, fruktar jag.
JOHANNA.
Kanske det går öfver. — Bli här hos mig, ni
båda.
TOPPO.
Det var tusan till flicka att vara argsint. Hon
fräste som en riktig vildkatt. — Och så stod du där,
Risto, inför henne som en eländig syndare och kunde
inte klämma ur dig ett enda ord.
GUSTAF.
Än vi andra då. Fan besitta, inte har jag heller
ofta varit så handfallen som nyss.
LAURA.
Där kan ni se. Gick det inte som jag sade.
KATRI.
Hvarför skulle också Johanna be henne komma
hit. Det kunde man ju veta förut, att inte
Hopptossan kan vara folk.
RISTO.
Usch, det är visst och sant, den här skakningen
går inte ur kroppen med annat än bränvin.
Fyller i glasen.
Hvad är det du letar efter, Toppo?
TOPPO.
Jag tittar efter hvart ringen tog vägen, som det
där qvickhufvudet kastade på golfvet.
RISTO.
Låt den ligga, bror lilla. Det lönar inte mödan
att leta efter den. Det var bara en vanlig
messingsring, alldeles värdelös, fast hon, den där fjollan, bar
den på bröstet. — Kom hellre och tag dig en sup.
Er skål, go’ vänner.
Tre starka slag höras i väggen. Alla spritta till, isynnerhet qvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
