Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELKA.
Långa år ha svunnit hän sedan dess, och ännu
O
vandrar vi alljemt omkring i verlden. Men först nu
förde vår väg oss tillbaka till dessa förhatliga trakter.
Hvilken underbar tillfällighet är det väl som fört oss
tillsammans? Nu följer du hädanefter med oss, eller
hur, mitt barn?
HAGERT.
Naturligtvis, Kerttu. Tänk inte heller på annat.
ILON A.
Vi förblir tillsammans ända till döden. Inte sant,
Kerttu? HELKA.
Och fast vi inte har gods eller gårdar i vår ägo,
så ha vi i dess ställe den gyldene friheten. Hvad
fattas väl oss, då vi genomströfvar kärr och länder,
då vi i skogarna lyssnar till gökens galande eller
sträcker ut oss i solskenet på de bärrika markerna?
Härberge finner vi på landsvägen eller på tufvorna,
och som en värmande härd öfver allt ha vi kärlek och
endrägt. Nej, ehvad man än bjöde mig, detta lif ville
jag inte byta bort, inte mot en konungs spira.
KERTTU.
Mormor, jag följer er. O, nu dagas ett nytt lif.
Och dessa barn? Ä’ de era? Kom i min famn, ni
små, kom. Jag håller så mycket af er, så riktigt,
riktigt mycket. Får kusin alltid bära er i sin famn
på färderna och sköta och vårda er? Säg, får hon?
BARNEN.
Ja, ja.
KERTTU.
Och dessemellan ska vi leka blindbock och kurra
gömma och sista paret ut. Och så skall kusin också
lära er att dansa. Åh, vi ska få så roligt, så rysligt
roligt. Men fryser du inte, stackars liten, då du är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
