Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som är skedt, är skedt. — Johanna tog väl
mycket illa vid sig öfver det?
LEENA-KAJSA.
Ali, inte särdeles. Hon yrade redan, när det
berättades för henne. Hon fattade det visst knappast
riktigt.
RISTO.
Det var åtminstone väl, det.
LEF.NA KAJSA.
Men öfver väfven var hon i en ryslig ångest.
Hon var alldeles förskräckligt rädd för fru Vörsky.
RISTO.
Ja, väfven, ja. Det var sant, det. Jaså, var hon
i en sådan ångest öfver den? Nå, vi hade ju gerna
kunnat låta bli att göra det, om man vetat det här.
Men kunde hon inte begripa att vi inte sålde, utan
bara pantsatte den ? — Hon var rädd för frun, sa’ ni ?
Ja, jag kan tänka mig det. Johanna var fasligt
lättskrämd och ängslades alltid i onödan öfver allt möjligt
skräp. — Hon var väl mycket ond på mig öfver det?
LEENA-KAJSA.
Inte sä farligt ändå. Hon berömde dig just kort
förut. Hon sa’ att du ingen enda gång hade slagit
eller pryglat henne som så mången annan man gör
med sin hustru.
RISTO.
Sa’ hon det? Ja, det är verkligen sant också.
Vi lefde ganska bra tillsammans. Det var aldrig
någon skarpare tvist emellan oss.
LEENA-KAJSA.
Det länder dig till heder. Om du har felat litet
i andra hänseenden, måste man förlåta dig det. Köttet
är svagt, och frestelserna ä’ stora. Du behöfver emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
