Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den skarpaste kritik i tryck
föreskrifver, och så mycket farligare, som
den anfallne sjelf merendels är den
ende, för hvilken man omsorgsfullt döljer
tadlets tillvaro, och när han någon gång
blir underrättad derom: huru vill han väl
i enskild väg ens bjuda till, att låta
försvaret komma till alla deras kännedom,
som ur andra, tionde, ja hundrade
handen o. s. v. fått del af förtalet? Det står
ej alltid någon tillreds att beskydda en
angripen, och låter sig utomdess, enligt
omständighetens reglor för våra bildade
samqväm, endast göra emellan likar,
hvaremot en underordnads motsägelse till en
förman, en obetitlads utan rikedom till
de högstbetrodde och millionärerne, skulle
anses för rentaf ett brott mot
belefvenheten, äfven om motsägelsens ädla
afsigt blott vore att rädda en frånvarandes
rykte, hvilket någon privilegierad
behagade skymfa. Ännu lefver mången, som
hört berättas huruledes, under f. d.
Konungens regering, Lagerbjelke uti en stor
sälskapskrets, med den talang, som är
honom egen, först utbredde sig öfver
nödvändigheten, att qväfva all besvärlig,
eller som det hette ”vådlig”
yttranderätt, i tal, så väl som i skrift och tryck,
och sedermera rigtade en myckenhet
sarkasmer mot någon, som väl icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
