Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att 25 § Regeringsformen, som
innehåller dessa ord: ”Konungen äger att i
brottmål göra nåd”, skulle utesluta all annan
nåd, än (len för brottmål*). Jag
bekänner, att jag i detta yttrande icke linner
det uttryckliga, som fordras för att
kullkasta en vana, den seklers oklandrade
soner, som hade förmåga att dermed
bispringa : så skulle ju förvaltningen komma
att gå alltför bra! Ännu eu gång, nej! ännu
tusen gånger: må våra embetsmän och
representanter lära sig begripa, att det lika
Jilet i Sverige som annorstädes i verlden är
elt fel, en skam, att sätla sig i beröring
med folk, som kan och vill meddela
behöf-liga eller nyttiga upplysningar.
*) Man tycks vilja tända alldeles bak-fram
på frågan oni gränsen för de Konungsliga
rättigheterna, då man lemnar dem lösa
tyglar, när det gäller de vigtigaste
statsangelägenheter, såsom krig och fred och förbund,
o. s. v.; men tum för tom utmäter det
skönaste, det herrligaste, det oskndligaste
pre-rogativet, det att göra nåd, i ordets
hela, ädla tidd. Samma småaktiga anda
uttalar sig i Regeringsformens 34 §, der
Konungens åsigt af det lämpliga rörande
någonting så lumpet, som Statsrådens och
Ju-sWtierådens rang, blifvit satt i beroende,
icke blott af den andra Statsmakten, utau
till och med af dess alla fyra Kamrars
gemensamma beslut vid tvännc på hvarandra
följande riksdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
