Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningearistokrati uppstått, hvilken ej
saknar ett enda bland bördsaristokratiens
lyten, utan att äga en enda af de
förtjenster, som mildrade olägenheterna af
dennas fel.
Hvarje tid har sina egenheter. Begär
efter utmärkelse var den förflutnas:
begär efter njutningar är den när var andes.
Dä fann man en njutning i sjelfva
försakelsen, endast den ledde till ära; nu
försakar man äran, blott derigenom
någon njutning vinnes.
Det sålunda förändrade målet för
men-niskornas sträfvanden har medfört en
förändring i sjelfva begreppen om
utmärkelse och anseende. De voro förr af en
mera öfversinnlig natur. De hvilade
ytterst, om man så behagar, på
inbillningen. Det var icke kronans materiella
vigt af vissa lod guld, icke hennes
ädelstenars karat och vatten, som bjödo och
ingåfvo vördnad, utan det var kronan:
symbolen af Herrans Smorda. Det var
icke finheten och alntalet af det sammet,
som användes pä talaren, på hvilka man
satte ett högt värde, utan det var
talaren: den högsta samhällsvärdighetens
sinnebild. Det var icke egentligen såsom
födkrok, man uppskattade bragden,
snillet, lärdomen, konsten, skickligheten,
u-tan det var uppenbarelsen af mensklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
