- Project Runeberg -  Skildringar ur det inre af dagens historia. De närvarande /
6

(1836) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ars skörd bereda samma godliet, som man nästan öfver
allt träffade under Frihetstiden. Statskalendern visar,
att originaler ej saknas till de drag vi här tecknat,
fastän tillämpningen icke egentligen äger rum på De
Geer , som aldrig innehaft någon hland rikets sysslor,
sedan han såsom Ryttmästare tog afsked från den
ka-vallericorps, som nu kallas Lifgarde till häst. Ty
Grefve-, Öfverste-kammarjunkare- och Excellenstitlåraa
samt det blå bandet, hvarmed han i sednare tider
blif-vit hugnad, äro toma utmärkelser, utan befattning.

Tillfälligheten har fästat De Geers namn vid 1809
års revolutionshistoria. Åkande med dåvarande
Kaptenen vid f. d. Svenska Gardet (nu Chefen för Andra
Lifgardet, Generalmajoren) Lorichs, för att promenera,
mötte de på Norrtullsgatan Söndagseftermiddagen den
12 Mars f. d. Konungen till häst. Han kom från
Haga, der Landssekreteraren (nu Kammarrådet) Cassels
rapport om Yestra Arméens insurrektion hade aibrutit
högtidligheten af f. d. Drottningens födelsedagsfest, som
der då firades. Det är icke allom gifvet att i stora
motgångar bibehålla själsnärvaro och sinnesspänstighet:
egenskaper af hufvudsaklig vigt i afgörande ögonblick,
men dem Gustaf Adolph saknade, och hvilkas frånvaro
hos Regenten ej godtgöres af de privatmannens
dygder, hvilka i så hög grad prydde denne olycklige
Furste. Det sista olycksmolm, som nu brast löst öfver
Gustaf Adolphs hjessa, var utomdess af en så förfärligt
hotande art, att det kunnat bringa ett starkare hufvud,
än hans, ur sin fattning. Det var under första
upp-brusningen af en lågande vrede, af en uppskrämd
inbillning, af en begriplig farhåga, af en öfverdrifven
misstänksamhet, af en förlorad sans, som f. d. Konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:42:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjdaghnar/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free