Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgifven hjeltedikt öfver Carl XI.te , yttrar, visserligen
mera politiski sannt Un poetiskt skünt, dessa strofer:
”Den flock, som fä sig värdar om ,
Som tung och svettig jorden vänder,
Men är, och liar i sina händer
En evig Statens rikedom:
Carl*) var dess herre och dess vän,
Han höll den jeinnt, men ock beskydda’ j
Vid Thronen och i Bondens hydda
Kiins riket aldrabiist isen,
Det der sitt ljus, sin styrka har,
En borg, en mur , som det omgärdar,
Af millioner styfva härdar,
Som redo stå till dess försvar.
, Det Ur för Carl ett eget sätt,
Att menighetens sinne fästa
I rätt begrepp om eget bästa
Och om sin skyldighet och rätt.
Med få behofden snart förnöjs,
J vanan kär den ömt bör röras,
Sjelf stadig, bör den stadigt föras,
se på nittio (säger 9o) ark till Konungen, vid Gustaf
Ul:s anträde till Regeringen. Det var i
ernhetsmanna-duglighetens gyldne dagar. Halten af berättelsen
svarade mot omfånget, och belöningen blef — ett
skölde-bref, hvilket såsom sådan emottugs, emedan
Regeringen sjelf då ännu ej gifvit exemplet af missaktning mot
m institution, ämnad till frihetens palladium mot
enväldet, till thronens mot folkyran.
+) Läsaren behagade städse liafva för ögonen, att det
jr Carl DEN ELFTE, hvarom här är fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
